My New Nickname.

Jag har alltid velat ha ett smeknamn (namn som kortis, dvärg och pygme tycker jag inte ska räknas och därmed strykas som potentiella val av namn) men Sara är ett idiotisk kort namn och därför ganska löjligt att göra ett smeknamn av. På senare tid har jag insett att bara för att det är kort betyder det INTE att man inte kan få ett smeknamn för det. Though im not that happy over the outcome of this finding.

Mitt nya smeknamn, som inte borde shocka de som känner mig, är Sara "Maskindödaren" Nord

Självklart ska jag nu dela med mig om VARFÖR jag fått ta del av detta...något intressanta namnet.

Jo så här är det. Under mellandagarna hände lite saker som fick en att börja undra om jag och Marvin från Liftarens guide var långväga släktingar med varanda...maskiner bara slutade fungera i min närhet.

Maskin nummer 1:
Kortmaskinen på jobbet bestämde sig för att todaldö mitt i mellandagsrearushen (T.T) total gråtläge med inslag av panik när jag ringer runt till supporten för att få igång skiten igen..efter mycket noggrann analys, lite små pikar till supporten om att deras produk suger getb*lle, och om jag fick välja skulle jag slå sönder skiten med en järn9:a, lyckas vi i alla fall lokalisera problemet och en reservdel kom dagen efter.

Maskin nummer 2:
Slipmaskinen på jobbet skulle man kunna säga är lite utav mitt skötebarn och jag är oftast den som kommunicerar med grabben som lagar den. Iaf så hade den precis kommit hem från en hel-service och hade inte mått bättre på mycket, mycket länge. Men lyckan var kort...efter ett antal slipningar uppdagas samma fel som var innan. D.v.s att den börjar låta som en kulspruta on rampage.  Efter att ha ringt min kära slipmaskinstekniker lyckas vi även här lokalisera problemet. Jo, motorn var trasig. Vilket jag fick talat om för mig var ett mycket, mycket, mycket ovanlig fel. Han hade hand om ett 30-tal maskiner och inte EN ENDA GÅNG under de 3ÅR han har jobbat hade han haft detta problem. Men självklart går den maskin JAG har hand om sönder på precis ett sånt sätt...typiskt

Maskin nummer 3:
Tvättmaskinen hemma var kronan på verket i denna vecka av misär. Min syster hade varit bortrest så innan hon kom hem skulle jag vara så snäll att tvätta hennes täcke som katten lagt en ganska illaluktande present på. Så jag bokar en tid 00-07 för det var den enda tvättiden jag kunde få tag på.
Sagt och gjort så går jag ner i tvättstugan, tvättar alla mina saker först för att sedan kl 02:00 ta hand om täcket.
Detta ska folket veta är ett helt vanligt dubbeltäcke som ska in i en helt vanlig tvättmaskin, vi kan ju alla gissa på att det blir tajt att få in det. Med ögonmåttet ser jag att det jäklar i mig blir ett tusenbitars-puzzel att få in det, men skam den som inte ens försöker sig på! (det som helt uppenbart kommer gå åt helvete)
Men med vilja och våld lyckas jag få in hela täcket i maskinen. YAY! tänkte jag när jag fick igen dörren, men även här så är lyckan fruktansvärt kort. Sekunden senare då jag försöker slå på maskinen fungerar den inte...jag trycker som besatt av en hackspett på alla knappar som den har men inget går igång. HELVETE!
Aja, det blir att öppna dörren och stänga den igen så kanske det fungerar. Det tycker jag var en ide som lät igenomförbar.
FEEEEL! dörren har låst sig och tagit täcket som gisslan!
I ett pytte ilske-utbrott sparkar jag på maskinen flertalet gånger, uppenbart helt poänglöst eftersom att inget kommer fungera ändå utan det enda som händer är att jag får ont i foten.
Men efter att ha sparkat, hävt, skällt och dragit i dörren inser jag att det är kört, vad ska jag göra?
Det enda rätta är ju att höra av sig till ägaren för att få en tekniker ditskickad men eftersom jag inte kan nummret så börjar jag läsa på div grejer som hänger i tvättstugan.
"Hur du får bort svåra fläckar"
"För allas trevnad, städa efter dig"
"Hård tvätt så som filtar, mattor, kuddar och täcken få ej tvättas i tvättmaskinerna utan ska tas till kemtvätt"

När jag läste det sistnämda rullade mina ögon bakåt, paniken blev total och jag önskade att någon bara kunde slå mitt dysfunktionella huvud med något hårt och trubbigt. Medans jag ser hur alla mina pengar försvinner  söker jag som galen efter en lösning på problemet.

Lösningen var enkel, om jag kunde på nått sett få in vatten så kanske täcket skulle krympa!
Jag hämtar en STOR hink med vatten och läser sedan på skylten att "Inget vatten maskinen!"
Besviket tittade jag på hinken, på skylten, på gisslan i maskinen och på luckan man häller tvättmedlet i.
"Vad kan igentligen hända?" - tänkte jag och öppnade luckan för att föööörsiktigt hälla ut vattnet i den.
Mycket riktigt hände inte mycket alls, vattnet rann ut i avloppet rakt igenom maskinen.

Jag hotar maskinen med soptippen och sparkar en sista gång innan jag skickar ett sms till syster kl 02:35 om denna pikanta situation hennes stackars lillasyster sitter i och tillsammans kommer de på en lösning.

Tio minuter senare smyger jag oskyldigt ut i natten för att lämna gisslan till sitt öde med en "Out of order, Already called service" hängandes på hans dörr. Utan att egentligen ha ringt alls...Hohohoho

Sara "Maskindödaren"Nord. Over and out!


Att Tala Är Guld

För de som känner mig är det inget okänt faktum att jag har haft stunder då jag pratat för mig själv.

Vilket jag anser alla genier borde göra för att få de bästa svaren eftersom att de runt omkring inte innehar den enorma kunskap som jag gömmer på...deet, deep inside. (<.<)

Men eftersom att bara prata med sig själv kan kännas något torrt och enformigt ibland har jag valt att mixa till mitt liv lite med att även dela med mina ideer och konversationer till mina blommor, gosedjur, böcker, filmer...ect ect.

Men när jag tänker efter...vem pratar inte med någon av de saker som de äger, joakim von anka pratar med sina pengar. Det finns en drottning som pratar med sin spegel och jag är ganska säker på att tanten en gata bort pratar med sitt paraply. (o.0)

Iaf så gör jag samma sak som dem, nu har det gått så långt att de saker som jag pratar med har fått som en egen liten personlighet. tex spindelharpan på datorn tycker inte om att jag snabbspolar när han delar ut korten...då får jag dåliga kort.
Mina böcker blir sura på mig om jag inte ställer dem i den ordning dom känner är bra...enligt färg, storlek, nummer, kategori eller förlag.
Jag har en kaktus som om han hade en egen röst skulle bryta på mexikanska...ofc!
Jag har en cykel som lever efter "ketchup-effekten" ...först bromsar den inte alls, sen blir det tvärnit. Fantastisk egenskap som jag har diskuterat med honom om att vi kanske skulle sluta med det...han mumlade något tillbaka om att jag kunde ju försöka men om det inte är bromsarna skulle han döda mig på annat sätt (0.o')

Men om det brister på saker att prata med så har jag en sista grej. Jag ritar ett ansikte på sidan av min hand och rör på tummen så det ser ut som om den rör på munnen, kan rekomenderas på långa färder när böckerna är slut och sömn är inte alls inom räckhåll.

                                             Brilliance is just one thin line from insanity.



sen en liten fundering...om man spelar ett spel och delas upp i lag. Men om man är schitzofren, skulle man då kunna få vara sitt eget lag?


The Loading Of DooM!

Ni vet de gånger man undrar om man är med i dolda kameran?
Detta är utan tvekan en sådan situation. (<.<)

Jag hade lovat en kompis till mig att jag skulle kopiera ett skolarbete från en cd till en annan...och jag hade lovat det under en längre tid, men ni vet ju hur jag är.
Jag glömde bort...gång, på gång, på gång. (>.<)
När jag äntligen fick tummen ur och göra det upptäckte jag att skivan var ganska...om kanske inte VÄLDIGT repig.
Jag misstänkte redan då att det skulle ta liiiite lång tid att kopiera den..någon timme kunde jag nog tro det skulle ta. Så när den väl började kopiera gick jag bort för att göra annat och kom tillbaka ca en timme senare av att mötas av DETTA!!!

"590 dagar och 6 timmar"  KVAR!!

Med ett ganska konstigt flin satt jag och dumstirrade på skärmen och funderade på om jag verkligen skulle vänta och se om tiden blev bättre...jag väntade...det blev inte bättre... (<.<)
Jag tog mig samman, lade en förbannelse över datorn att den ens räknade ut hur långt det skulle ta, tog bildbeviset och cd:n till skolan och sa till min vän att om hon ville ha den kunde jag helhjärtat ge den till henne.

       "One good deed a day...that is my motto" \(^_^)/
   


En Helt Vanlig Sommardag.

Årstid: Sommar

Plats: Pappas Hus

Situation: Saras pappa är på semester och kommer inte vara hemma på några dagar. Sara åker dit över dagen för att låna datorn.
Eftersom att det är åsktider har pappa varit duktig med att rycka ur alla kontakter innan han lämnade hemmet så Sara måste sätta in datorn i väggen igen innan den går att använda.

Problem: När Sara är klar med datorn och ska rycka ur den ur väggen igen så följer el-uttaget med. Jikes! (o.0)

I ett lite smått paralyserat ögonblick kortsluter hjärnan sig och kroppen agerar nu helt på autopilot.
I detta läge gör kroppen de den tycker låter som det mest logiska valet.
Den försöker att trycka tillbaka uttaget i hålet. (<.<)

För de som har pluggat el eller har IQ över en normal 4-åring VET att man INTE ska leka med el.
Med med en kunskap av en 3-åring har Saras autopilot inte riktigt fattat vinken.

"FZOOOOOMMPK" sa det, och det blev lika tyst som på en mack där man tryckt på stopp-knappen. (o.0)
Vilket vill säga ganska mycket, men för de som inte vet så är det väldigt tyst...ni vet så där tyst det blir i skräckfilmer innan mördaren dyker upp med ett "BAAAANG!!"...tystare än så blev det.

Likbek i ansiktet går hon runt i huset, vardagsrummet borta...köket helt väck...ingen el...absolut inte ett enda tecken på att nånting någonsin hade varit "upp-and-running"
rundvandringen slutade vid proppskåpet...inte en enda visade någon form av liv.

Sammanställning: Ingen annan än Sara, som helt otroligt fortfarande är vid liv, kommer att vara där på några dagar. Det finns inte tillräckligt med proppar för att byta ut alla men även om det fanns så vet Sara inte hur man byter dem iaf. Att ringa någon skulle betyda att hon måste förklara hur detta har hänt...not really an option.
Så antingen:

1. Lämnar hon huset och låtsas som om hon inte har en aning om vad som har hänt och skyller på åska.
2. Hon sväljer sin stolthet och ringer och förklarar vad som hänt för att få hjälp.
3. Hon försöker helt enkelt lösa det själv...för det har ju gått så bra andra gånger...NOT!

Svaret kom snabbt och enkelt och hon började genast fippla bland knapparna.
Hon har ett svagt minne av att en man vid namn Leif en gång pratade med pappa om någon slags strömavbrytare som gör att den stänger av all ström i hela huset så att man slipper bli BBQ när man fipplar med elen.
Men var det verklighet eller hade hon drömt det?...det är den stora debatten.
Egentligen fanns det inte så mycket att fippla med. En grön och en röd knapp och en lite röd mini-spak.

Minispaken verkade inte vilja rucka på sig men det händer inget när man trycker på knapparna heller...val-alternativen började att sina. okeeey! vi prövar att ta i lite mer på spaken om det inte funkar får vi nog ta nästa alternativ på listan...
Låtsas som ingenting, byta indentitet till Ulva Svitsenkorva och emigrara till Peru. (<.<)

Som tur var fungerade det första alternativet väldigt bra. Elen kom tillbaka, diverse frysprodukter kunde pusta ut och Sara kunde smyga ut ur huset med sin indentitet i behåll...vilket var tur...hon var aldrig särskillt förtjust i sitt nya alias.

Note to self: Need to come up with a better alias. (>.<)


Woopsiii doo...woopsii AJ!!

Ja, vart ska jag börja. Jag har alltid tyckt om att åka pulka...det e min grej det. Men skidor då? hur svårt kan det egentligen vara och alla säger ju att det e så roligt så man måste ju iaf prova på...så jag tog väll tillfället i akt och åkte med skolan.

Dagen började bra med att INGEN som jag kände så där bra följde med. Jag tänkte att jag hakar på en tjej som jag känner så där och vet att hon e GRYM på att åka, så hon kanske skulle kunna vara lite snäll att lära mig.
Vilket hon sa att det kunde hon göra...YEY!! (^^)

Väl framme men utrustningen på och redo att rocka järnet så sätter jag mig tillsammans med henne i en lift som ska ta mig upp till min första backe....lalalalalaaaaa...jag kollar lite på mitt liftkort för att se vilket backe vi ska åka. Den e röd...vänta nu...röd?? e inte röd, typ, svår???....ERIKA!?? (0.o) (vilket e namnet på den SÅÅÅÅÅ snälla tjejen som ska lära mig åka skidor)
Erika säger att det är lugnt. Den e inte så farlig så jag kommer nog att klara av den...HAHA!!!
Jag vill bara tillägga till min lilla berättelse att det är slutet på mars månad och det är inte snö i backarna längre utan is...så att bromsa = Frikk'n impossible!! (>.<)

Efter 15 minuters hårt kämpande att ta mig ner för "DEN INTE SÅ SVÅRA BACKEN" har jag inte kommit mer än en fjärdedel av backen och visar INGA som helst tecken på att kunna åka någe som helst fortare...det är då det första slaget kommer. Min lärare, vän och kompanjon Erika säger att hon ska bara åka ner en gång och så möter hon upp mig igen sen...jag förstår ju att det är tråkigt för henne så det är ju självklart att jag låter henne lämna mig här i dödens isbacke ensam och övergiven.

Efter ca 20 minuter och vad jag tror är minst en miljon, förbisusande, fem-åriga snorungar inser jag, dude...she isnt coming back (T.T)
"Men! vilken fegis jag är!!! Nu får jag skärpa mig!" tänkte jag, reste mig upp igen efter ytterligare en vurpa...åker några meter och inser att..shit, där tar marken stop. Jag försöker stanna det snabbaste jag kan, men med tanke på isen så blev proceduren inte enklare så jag bestämmer mig för att kasta mig ner på marken.
men ack...sara har redan plockat lite fart och åker ut för back-kanten och fastnar med baken i snön. Vilket betyder att armar och ben sticker upp i luften. charmerande...(<.<) Till råga på detta så åker ytterligare en skara med näsvisa 5-åriga avkommor.

Men i slutet av backen får jag hjälp från ett snällt gäng från en annan klass och de coachar mig ner ut mardrömmen. Ytterst tacksam för deras hjälp bestämmer jag mig för att hålla mig till de blåa och gröna backarna resten utav dagen.
Efter några åk i barnbacken tänkte jag pröva en annan enkel backe, som var lite längre...men jag borde anat oråd när jag måste åka samma lift som den första. (>.<)

Istället fär att åka höger som var den röda backen ska jag nu åka till vänster, och det såg ju ganska chill ut på den sidan...fast det var inte många som åkte där inser jag nu i efterhand, om möjligt någon alls.
Men iväg for jag och en bit kommer jag och åker i frid och harmoni. Men friden och harmonin stannar inte kvar särskilt länge, som om ett svart hål har sugit upp alla tidigare känslor och ersätter det med kaos och panik.
Framför mig uppenbarade sig snabbt...en puckelpist!! (o.0)....jag bad en tyst bön till både gud och satan och hoppades att iaf någon var på min sida. Men ibland e det att förvänta sig förmycket.
Jag åker i full fart igenom puckelpisten och upptäcker snabbt ett annat ytte-pytte-mini-micro problem. Där fanns ingen snö...asfalt var det som uppenbarade sig.
Jag åker i alldeles för snabb fart för att stanna och att kasta sig ner var inte på tal...så jag tar den tredje lösningen som var ganska smart...i sådär en millisekund. Jag svängde in i skogen...framrusandes mellan träd, stenar och kvistar i fullfart, allt för upptagen för att kunna kissa på mig av skräck.

För att göra denna upplevese komplett så slutar karusellen med ett gupp, i den lilla stund jag var uppe i luften han jag se mitt liv pasera x-antal gånger, men alla slutade på samma sätt...att jag dog här. 
Men som tur är har även jag fel ibland och jag landar på fötterna för att sedan fortsätta åka ner i backen som jag tycker känns väldigt mycket...om inte precis lika, som den första röda backen. (T.T)

Men med alla ben hela och en otroligt stark överlevnadskänska återvänder jag till bussen i slutet av dagen där förrädaren satt glatt och väntade på min ankomst. Hon borde inte bli förvånad om hon får hem något otrevligt i postlådan. (>.<)



"note to self...perhaps skiing is not your strongest side."


To Wake Up Or Not Wake Up....

Some days it should be a crime even to wake up.


Idag...som många andra dagar vaknade jag upp efter att ha haft en sådan där konstig dröm. Kommer egentligen inte ihåg så mycket utav den mer än att jag står på gården till mitt gamla blå hus med några andra... vi leker "Ett skepp kommer lastat".  Men jag kommer aldrig riktigt ihåg vad jag ska säga.

Med det e inte drömmen som det ska handla om egentligen. Det var bara starten på en väldigt händelsefylld morgon. Den börjar med att jag vaknar (efter den konstiga drömmen) av någon som slår i golvet.
Jag vet inte vad klockan kan ha varit (okristligt tidigt iaf) men upp ur sängen for jag för att upptäcka att det ligger en massa katt-torrfoder i hallen....why? one might wonder...
Jag vill egentligen inte nämna några namn men det är så att jag äger en förvuxen hårtuss vid namn Zerox.
Detta lilla ärkepucko har GNAGIT sig IGENOM den tjocka plasten på påsen med kattmat i...och sedan vält den över golvet.

Men min morgon är inte över där.

Jag somnar om och vaknar inte förr än Johan ringer mig...
J- "Vart är du någon stans?"
S-"VAD!?!? vad är klockan!?" (0.o)
J-"09.38...."
S-"Jävla skit!! förlåt!!!!" sara...aka me...flyger upp i sängen...sätter sig på kanten och KNAAAK!!
sara sjunker ner ca 2 cm i sin säng...
S-"Johan...jag hade precis sönder min säng" (T.T)

Men jag var sen till jobbet så jag hade inte så mycket tid att reflektera över min skadade andra hälft...det var bara att slänga på sig kläderna och flyga till jobbet.
Men efter ca halva flygandet igenom parken till jobbet uppstår ett nytt problem...min kropp har en rolig tendens att om den blir utsatt för spontan träning så får den grymt ont i magen/luftvägarna och bestämmer sig för att göra sig av med eventuell föda i magen!


woho! someone hit the jackpot waking up this day!!!!


Borttappad..

Jag har en vän...låt oss kalla henne...Bea.
Låt oss även säga att hon kanske gick en sminkutbildning i Sthlm dit jag blev inbjuden för att bli sminkad och photad. Har vi nu alla en bild framför oss?

ok...bra....

Dagen innan sitter jag i telefonen med min vän och hon förklarar vägen till skolan.
Hon kunde inte möta mig så jag skulle alltså ta mig dit själv....HA!...we can see where this is going eh?
Jag ger av en nervöst skratt i luren på min vän och säger i en mycket skämtsam ton att detta kommer gå åt, vad många skulle kunna kalla "åt skogen".....själv utrycker jag mig "Helvete".
Min teroi som jag la fram i luren var att jag kommer hamna i kyldisken på ICA, gråtandes i fosterställning.
Hon skrattade och sa lugnt att det inte fanns ett ica i närheten så jag behövde inte oroa mig alls.

För att inte komma försent till hennes skola åkte jag till Odenplan (där jag skulle hoppa av tunnelbanan) lite tidigare... mycket tidigare. 2 timmar för att vara ganska exakt...(<.<)
Min plan var att komma dit tidigt hitta skolan och sedan döda tid tills jag skulle vara där...smart plan!
SÅ....jag börjar vandra för att leta reda på den gatan det skulle ligga på...jag går en bit...ingen gata hittad så jag går ju en bit till...Efter lite mer än en timmes vandrande och ringandes till min bror om jag verkligen kom ihåg rätt gata hade jag fortfarande inte hittat skolan....what to do?
Den måste ju vara här någonstans tänker jag lugnt medans jag går runt ett hörn och blir ståendes med hakan i marken och gråten i knäna och framför....ett ICA (T.T)
Svordomarna gick runt som en orkan i huvudet samtidigt som paniken sakta kom smygandes.
VARFÖR ETT ICA!?!??! WHY!?!??! WHERE THE PIIP AM I!?!??!?!

Ett, vad folk skulle kunna kalla sinnessjukt, fnitter fyllde kyldisken på ICA medans jag gick runt bland mejeriprodukterna tänkandes "vad va det jag sa..."

Vad gör man? ... jo...man gör det som man skulle gjort för ca en timme sen då man visste att man var lite vilse.
Man frågar efter vägen så klart.
Ca 10 minuter efter att jag hittat någon som visste vart vägen låg var jag vid skolan...med ungefär 5 minuter till godo...det är bra att man känner sig själv så bra att man ger sig tid att klanta till det lite.

 
Even though it was a fuck of a morning...i kinda like the outcome anyway^^


Minnet Är Bra Men...Guldfisk?

Senilsnöre är inte bara en grej som jag inte bara borde ha på alla mina dyra saker utan även till mina tankar och minnet.
Ibland försvinner mina tankar så fort att de inte ens lämnar efter sig en musfjärt i farten...
Jag skrämmer mig själv hur snabbt jag egentligen kan glömma och hur tänker folk då när de vill att jag ska ha koll på både väska, plånbok OCH mobil när jag inte ens kan hålla mina tankar tyglade? (>.<)

Ett ganska bra exempel är för någon dag sedan då jag var i köket med min syster då jag kom på att jag skulle hämta en sak på mitt rum så jag går dit....ställer mig mitt i rummet...
-"vad gör jag här" hör jag mig tyst tänka för mig själv. Så jag rycker på axlarna och går in i köket till min syster igen...men kommer på efter någon minut att just ja! jag skulle ju hämta en sak i mitt rum...så var det...så sara beger sig ytterligare än gång till sitt rum där hon YTTERLIGARE en gång ställer sig mitt i rummet och kommer inte ihåg VARFÖR hon står där som ett korkat får med överbett och blommiga cykelbyxor.

Proseduren slutar inte där utan hon fortsätter med denna lilla ritual ett par gånger utan att någon gång komma ihåg vad hon skulle ha så fort hon gick in i rummet. Tillslut kom hon på att det var medicinerna hon skulle hämta i HALLEN...(T.T) doh!

Varför jag passar på att skriva detta inlägg nu är för att jag IRONISKT nog faktiskt glömt bort vad jag egentligen hade tänkt att skriva om idag...(<.<)

Man är inte galnare än vad man gör sig...i do that pretty good i say. (>.<)

Förbjudet Område För Värdesaker

some things are just NOT ment to be...with me...ett utsökt exempel är nämt i en tidigare blogg...cyklar. Men listan slutar inte där (T.T) Nej då, listan som hakar på mina cyklar är:
Nycklar.
Garantipapper/Kvitton.
och Plånboken.
(egentligen allt med värde)

I veckan har jag gjort en grej som BARA en Sara kan göra, en sådan grej som får en att bli gråhårig och börja prata med sin bästa vän kaktus-Emil i sin gungstol brevid en hög av radioaktivft avfall. 
Huvudpersonerna i denna drama/komedi är Jag, min plånbok, mobiltelefon och syster. 

I torsdags klockan 16 hade jag och min syster äntligen tagit loss våra bakdelar från soffan och skulle till ica och handla.
När syster står i det öppna dörrhålet och väntar kommer jag på att jag inte har min plånbok...så jag ber henne vänta en sekund så jag kunde hämta den...men ingen plånbok hittas...som folk kanske kan gissa sig till så börjar jag i ett irriterat läge gå runt och rota överallt i lägenheten. SJÄVKLART så svor jag även...lite...och i hjärtat skrek jag en helvetes visa som skulle få satan själv att gråta. (>.<)
Efter ett par minuter ber jag syster hjälpa mig, men självklart fanns det ingen plånbok NÅGONSTANS!!
Jag tror jag vände upp och ner på hela lägenheten men det enda jag hittade var damm och en halstablett (woho! *Lucky*)

När jag inser att hoppet är ute om att någonsin se mitt Pernuschkat-ID, den polska horan, och alla korten som hade hittat sitt hem i min plånbok spenderar jag mer eller mindre en timme i telefon där jag driver med en väldigt trevlig poliskvinna, asflabbar i luren på kundtjänst snubben på Swedbank och kastade sarkastiska kommentarer till spärrtjänsten för körkortet.
The goal was for everyone in the phonebuissness to FEAR ME!!! MUAHAHAHAHAHAHA!!!
MISSION COMPLETE...i think...(0.o)

Hitills tycker väll de flesta att detta kan hända vem som hellst...och det håller jag med  om!
om det bara hade gått såhär långt hade detta inlägg aldrig existerat...utan det som gör denna saga komplett utspelar sig två dagar senare då sara ska gå till jobbet och hon är på väg att sätta på sig sina skor.
MEN foten går inte riktigt in i ena utav hennes skor. (<.<)
I huvudet utspelar sig en teater av sataniska händelser och ett stilla vansinnesleende spridersig på mina läppar då jag inser VARFÖR inte foten går i...om det finns stunder på man lixom "snap and go insane" skulle detta nog vara ett bra tillfälle att hända på.

Tror ni inte att sara hittar sin plånbok i sin vänstra jobbarsko...
VEM I HELA ********* ****** ******* NAMN LÄGGER DEN DÄR!?!?!
Jag har hittat mina saker på skumma ställen va...kylskåpet, i badrummsskåpet och sådan men vem i jesus söndertrasade mammelucker lägger sin plånbok i sina skor!!?!??!?!?!?!

I Should Just Glue Everything Expensive On Me...(T.T)

Annorlunda Tankegångar

Som en person med konsentrationssvårigheter har jag svårt att hålla mig fokuserad och det händer lätt att mina tankar faller på drift...ganska långt på drift...man skulle nog kunna säga att de kör helt vilse. (o.0)

Jag vet inte om andra personer hamnar i den situationen ofta men det e många gånger som jag i ett nervöst och näst intill galet småfniss tänker att "Oh lord, where did that come from??!" (>.<)

För att förklara, utan att låta helt kvatt galen, hur mina tankegånar går har jag två ganska färska exempel på hur saker och ting kan gå snett...ganska  mycket snett...eller helt ot fanders jäkla skit snett.

Exempel 1.
(sanna och jag är på väg hem gåendes från gränby och färgen guld kommer upp och saras tankegång går som följande.)
Guld e en fin färg - Brun skulle man kunna säga är en gammal rostig guld - Och svart är ju en gammal rostig brun vilket betyder att svart är guld. - På tal om svart så är ju rymden svart. - Och om en stjärna imploderar blir den svart och stjärnan blir kompakt som fan och liten som en fotboll. - HA! fotbollar i rymden....
(Sara ser nu framför sig fotbollar som åker ute i rymden, hon småflinar för sig själv samtidigt som hon ser sig ut över Gränbyparken...SHIT!!! Hon är ju mitt i en konversation!!!! Hur slingrar man sig ut ur denna..??? (T.T)
Det gör hon inte utan hon bestämmer sig för att ta bort alla tvivel hos sin syster om att hon e skvatt galen...ja..jag berättade sanningen om vad jag tänkte.)

Exempel 2.
(En kortare variant som jag låg och fnulade på innan jag skulle somna)
Transformers är en bra film - Det är rymdvarelser - I rymden finns planeter och de har gravitation - Allt har gravitation!! till och med jag!!. ( Dock drar jag inte åt mig 9 planeter och skapar mig ett eget solsystem...jag nöjer mig med några väldigt slemmiga killar som kretsar runt. Och en å annan dammtuss.(>.<)  Sedan vandrar Tankarna bort på bilden av en gigantisk sara som flyter runt i universum...med sitt eget sarasystem runtkretsandes.)


I Wonder If GOD went thru the same confused state before he created someting awsome...like strawberries or SourCream chips... (<.<)


En Teori Om Cyklar.

Jag tror jag ska ge upp hoppet om att äga en cykel, för någon vecka sen så blev en till utav dem stulna...
jag tror att det är min femte cykel som har blivit stulen...var av 4 i Uppsala. This damn city!!!!!! (T.T)

I hopp om att komma på en teori på VARFÖR just MINA cyklar blir stulna så kom jag på en annan teori.
Det är inte så att de blir stulna, de rymmer ta me fan från mig!!!! (>.<) 
Det är den enda logiska förklaringen till varför alla försvinner, de flyr helt enkelt för så fort för livet att det luktar bränt gummi och en eker går av. Den enda som inte har rymt än är den röda utanför lägenheten. Men den har punka så han väntar tålmodigt med att rymma tills EFTER jag har fixat det...that will never happen...han ska svära en ed om evig trohet innan jag gör mina fingrar smutsiga för hans del!.... eller hennes del kanske det är.. svårt att könsbestämma. (0.o)

Diana frågade mig nu när min senaste cykel rymde om jag verkligen matade honom med 5kg choklad om dagen och en filt på natten... chocken från denna frågan slog mig som en fluga mot en vindruta på en blå jeep... Här gick jag runt och trodde att en filt och en morot dög alldeles utmärkt. 

My God What Have i Done!! (0.o)

Två Koppar Kaffe

Alla som någonsin jobbat på Mcdonald's har bränt sig på kaffet, även om man inte har jobbat där så har man troligtvis bränt sig på någon slags varm dryck.... och jag kan nog få alla som har var med om detta att hålla med mig om att det gör ganska ont. (<.<)
Och som alla vet tycker jag om att pröva olika saker som gör ont på mitt jobb...jag menar, fanta i ögat, slå mig i huvudet med saltkaret och bränna mig på ALLA saker som går att bränna sig på..you name it, ive done it!... troligtvis.(<.<)
Och idag passade jag på att leka lite med kaffe, det var ju länge sen.
Det var Sara (inte jag utan en annan lymmel som tagit mitt namn!) och David i kassa och jag höll på att styra upp renligheten och uppfyllnad innan jag skulle ta egen kassa. 
Jag höll på att kasta något i sopkorgen i kassalinjen och skulle sedan göra en 90graders vändning in mot köket då kära David kommer från höger sida med en kaffe i handen, ödet säger sig självt...vi krockar med varandra. 
Jag får lite kaffe på min högra arm...pain!(>.<)
Lite kaffe..mycket kaffe..spelar fan ingen roll det gör ont ändå! (T.T)
För en normal människa hade olyckan troligtvis slutat där men jag fortsätter circusen i en serikrock och smäller ihop med sara 2,3 sekunder senare. Och jo..hon hade självklart en KAFFE i sin hand. Haha!!!! Och SJÄLVKLART hamnar det å PRECIS samma ställe som Davids kaffe hade gjort. Snällt och fint la de sig tillsammans på min högra arm.

Note to self...NEVER run with coffee...(>.<) ore anything else thats hot for that matter.

stoppknappen

"Jag vill ha pizzan och pizzan vill ha mig!! vi vill ha varandra!" Gissa film!! ^^


Ni vet, ibland händer sker som får en att fundera på hur korkad man egentligen är...och jag brukar få svaret ganska tydligt för mig "sara...du är obotligt korkad, klåfingrig med en hint av otursförföljd" (T.T)

Det har igen hänt en "hur i helvete tänkte du nu grej"...som jag nu tänkte dela med mig till folket.

Jo ni förstår sara är ute och kör bil med e vän och tänkte vara lite snäll att tanka bilen lite innan hon lämnar tillbaka den så hon svänger in på en obemannad mack...den enda bilen som var där åkte snabbt vidare och vi var ensamma.
Sara, som har tankat bilen förut går ut ur bilen och gör sig redo att kasta bort någon hundralapp.
Som sagt har hon tankat bilar förut och hon vet vad hon ska göra...trodde hon!!!!!
När hon väl tagit ur pumpen och lagt tillbaka den uppstår (vad hon tror) ett problem...
Saken är den att siffrorna försvinner aldrig så hon tror att nästa som kommer kan tanka för hennes pengar oxå eftersom att det inte avslutats någon gång.
Smygpaniken byggndes sakta upp i hennes huvud där hon såg hundralapparna försvinna framför hennes ögon.(T.T)
Hon har även helt missat mannen i en volvo som har stannat för att tanka på anda sidan..

Detta får bara inte ske!!!! Jag måste få det att sluta! siffrorna måste bort! (o.0)
I detta ögonblick av sinnerförvirring och panik ser hon en knapp...en röd knapp som det står STOP på.
"Aha!!! det e så man ska göra" tänkte hon och tyckte på knappen....allt blev dödstyst.
Jag skämtar inte! allt stannade och det blev lika tyst som graven...och sara blir likblek i ansiktet och ögonen var nära på att vända sig i sina hålor.
"VAD HAR JAG GJOOOOOORT!!!!!" (T.T) var det enda själen skrek ut sammtidigt som den letade efter ett hål i marken.
DÅ! märker sara mannen på andra sidan som nu kommer och frågar vad som händer...
Innan själen lämnade kroppen helt för att dansa med satan så spelade jag osyldig och låtsased som om jag inte alls gjort någonting alls, och förklarar för herr farbor att jag bara snällt stoppade tillbaka pumpen och då blev det tyst..
LÖGN LÖÖÖÖGN!!!! men det visste ju inte han...hahahahahaha!!! (>.<)

Jag återvänder snabbt till bilen och kör där ifrån....VEM sätter en sån knapp så pass synlig och ingen text runt i krIng va!?!?!??!?!?!?!?!??! Jag menar, hur ska jag kunna veta ved det är för knapp om det inte står nått??
Någon borde ringa och klaga...(<.<)

I mean buttons are made to be pushed!! IF not told otherwise <,<

Another day at the job...

Idag fastnade jag med skjortan i kassan på jobbet (<.<)
Reaktion av medarbetare.
Reaktion 1: Skämtar du? (det e ju första april)
Reaktion 2: Inte? Jaha...HAHAHA..
Reaktion 3: Kommer du inte loss? Oj då...haha!

Ni förstår, det lilla hörnet på min skjorta fastnade i den lilla springan där kassalådan stängs igen så
när jag bestämmer mig för att springa iväg så tar den väldigt.. VÄLDIGT snabbt stopp. (>.<) 

If e EVER were cool...that coolness went away at that moment. (<.<)


Lantisar vs Citybor

Jag har fått en cykel, en röd fin cykel som jag självklart cyklar på...(duh!)
och när jag som kanske många andra cyklar med Mp3 på högsta volym är jag i min egna lilla värld.
Och idag när jag cyklade så lämnade jag min värld för ett tag och tänkte "fan vad jag cyklar sakta"...eller gjorde jag verkligen det?
Inte långt efter så cyklar jag ifatt en annan, men jag tyckte fortfarande att jag cyklade väldigt långsamt,
förklaringen till detta var att den andra cyklade ännu långsammare...(duh!)
Men var det verkligen bara denna person som cyklar långsamt?
Svaret var inte långt borta, efter att jag cyklat förbi den trettiosjunde cyklisten kom jag fram till slutsatsen att
citybor cyklar som kärringar, irriterande låååångsamt!!!
När jag cyklar förbi dem i min normala lantis-takt susar jag förbi dem som en humla (Jag förstår inte själv denna lilla förklaring...men jag gillar humlor ^^ ) 
Så jag ska nog skriva som ett förslag regeringen att man tar fram två filer till cyklister, en för stadsbor och en för lantisar
så att jag slipper ramma dem bakifrån varje gång jag blir irriterad på deras långsamma kryp-cyklande.

Dudes! Why not just walk!!!!! (>.<)


Om

Min profilbild

Sara

RSS 2.0