växeln, hallå hallå??
Dag: Onsdag
Datum: 26/11-08
Tid: 13:37
Listen carrrefully cause i will only say this once...this is the day,date and time i took my driverslicense...
Lyckan som fyllde kroppen efter att hon hade sagt att jag klarade mig var utom denna värld. MEN...det är inte det som det ska handla om nu. Utan den lilla händelsen efter att jag fått min lapp som ska vara centum för denna historia.
För att inte jag skulle bli störd under min uppkörning så stängde jag av min mobiltelefon...
(WHY!? oh WHY DID I DO THAT???)
När jag senare slår på mobiltelefonen så inser jag:
(Säger högt)-DAMN, jag har pin-kod på den här saken...
(Tänker) - Med det e lurre, jag kommer ihåg den..låt mig se..hm..1..2..3..4..klar
(Säger högt) - WHAT!??!?!
(Tänker) - satan..äh..jag måste tryckt fel någon stans..igen..1..2..3..4..klar
(Säger högt) - Men vad i hela ********??
(Tänker) - jahapp...ett försök kvar, vad ska vi ta...1..1..1..1..klar
(Säger högt) - Helvete!!..(>.<)...men...hahahaha...åh vad ironiskt.
(Tänker) - NOOOOOOOOOOOO ditt ***PIIP**PIIP* och sen ska jag*PIIIP**PIIP*** JAG FÖRBANNAR MIG SJÄLV OCH MIN DUMHET...
Dagen efter bestämmer jag ig för att jag kanske måste lösa problemet...alltså, sara ska ringa till Tele2...
(Tänker)- så...vad var det för nr nu..hm...020...23 23 23..så var det nog...(trycker på ringknapp på den telefon som jag så snällt fått lånat.)
Det ringer och det svaras ganska omgående i telefonen på andra sidan vilket jag själv tyckte var rätt konstigt...ingen telefonkö?? mitt på dagen..vardag..??...konstigt...
(Telefonist) - Länsförsäkringar....
(Jag) - va? nej....men...va??..läns..jaha...ojdå..hrm...Tele2 var det visst jag skulle komma till..eller..jo så var det...jag..jag har kommit fel. (0.o)
(Telefonist) - ja det har du nog, Nummret dit är 020-0232323.
(Jag) - jaha..tack så mycket då..
Sara lägger på luren för att ringa RÄTT nummer...
(Tänker) - håhåhå...ja det där var lite lätt pinsamt, men nu har jag iaf rätt nummer...(Or do I?)
Självklart hamnar jag i telefonkö...och där fick jag en känsla att jag hade kommit rätt...efter minuters väntetid så hörde jag äntligen.
(Telefonist) - ..(något ohörbart)...**Namn*** ***Namn***
(Jag) - Tjenare **namn** det är Sara här, jo det är så här att jag har råkat puk-kodslåsa min mobiltelefon.
Sen drar hela proceduren igång om nummer och sånt...sedan säger hon..
(Telefonist) - vilket företag e du skriven på??...
(Jag) - ööhhh..företag?? hur menar du nu?? vart jag köpte mobiltelefonen menar du?...The Phonehouse
(Telefonist) - Alltså nej, detta är nummret för företag..inte privatpersoner.
(Tänker) - Jamen va i hela fridens heliga rosor!(>.<)
(Jag) - Men..men...jaha....hur...vilket nummer..
(Telefonist) - Nummret är 0200 252525...men det är lugn jag kopplar dig dit så slipper du stå i kö.
(Jag) - TACK!!!
Efter att ha blivigt kopplad till det andra nummret och jag har gett ut en massa konstig information som bara jag kan svara på så lyckas jag ÄNTLIGEN få min puk-kod...jag tackar och bockar, lägger på luren och går för att slå in koden..
(Tänker) woho! nu är det äntligen över!...då ska jag bara slå inte denna kod..*********
(FEL FÖRSÖK IGEN)
(Tänker) WHAT?????? aja...det är ganska många siffror jag måste slagit fel..*********
(FEL FÖSÖK IGEN)
(Tänker) - Hahahahahaha du måste ju för i satan SKÄMTA med mig!!
Men NEJ, Det ska ni veta att det gjorde den inte...utan det VAR fel puk-kod jag fått...
så jag är alltså tvungen att ringa till Tele2 IGEN varav att jag hamnar på FEL avdelning IGEN!!!!!!!!!!
Inte samma som förra utan en annan...
OH MY LORD...I WONDER HOW I PUT UP WITH MYSELF...
(Ber om ursäkt att inlägget blev lite långt (<.<) )
Med tummen i hålet.
Jag vill börja detta inlägg med att säga att ketchup är bra i rätt mängder, allt för mycket kan framkalla känslor som: desperation och en lätt känsla av förvirring.
För en person som jag som sällan tänker två ggr innan man gör nått händer det ofta olyckor..denna vecka var precis som alla andra fylld av konstiga saker och filmjölk på kläderna. (<.<)
Det var en tidig morgon...Empan och jag öppnade resturangen, jag i kök, hon i kassa. Allt gick som det brukade..lugt och skönt...lite för lugt så jag hade inte så mkt att göra. Jag bestämde mig för att ta bort all intorkad ketchup runt ketchup-pumpen. Det tog inte allt för lång tid innan stället var skinande rent och jag var mycket nöjd med mitt arbete.(^^)
Det tog inte heller lång tid..för att vara exakt så tog det 2 sekunder..innan min lycka var tillintetgjord.
Jag skulle nämligen vara så pass duktig att jag även skulle fylla på pumpen också...vilket man gör genom att lägga i en 3,5 kilos ketchup påse i en behållare och sätta fast pumpen i påsen...problemet med våran pump e att den inte är riktigt hel..det tar lite tid att sätta fast den vilket gjorde att jag hamnade i en rätt intressan situation då det kom en massa folk. Jag gjorde ett snabbt försök men konstaterade att det inte funkade och gav upp proceduren.
MYCKET DUMT GJORT!!!
Det som innebär med att jag ger upp är att jag släpper munstycket som ska fästas i påsen = munstycket åker ut = det gör även ketchup.
I nästen ett paralyserat tillstånd ser jag hur mitt rena kök förvandlas till ett nerkladdat ketchupharlem.
Likblek i ansiktet av åsynen av all ketchup som sprutade ut ur påsen som en fontän tänker jag febrilt på en lösning för att få det att sluta, och helt plötslig som från ingenstans kom jag på den "geniala" ideén att:
"varför inte stoppa in TUMMEN i hålet, det måste ju funka"
FEEEEEEEEEEEL!!
Felet med den lösningen på problemet var att det födde ett större problem. Nu satt jag FAST med tummen i en ketchup-påse i väggen. (<.<)
Alltså..det vi har här är:
En resturang full av gäster, mycket som blir beställ, ett kök dränkt i ketchup och den som ska göra all mat sitter fast med tummen i hålet....that is a good enuff story for Hollywood eh??
En vårdag i heby...
Det är inte bara jag som är involverad i detta utan vid min sida stod även jenny och tilda. Ibland får vi för oss saker som vi inte riktigt kan komma fram till hur vi kom fram till att göra dem.
Detta är precis en sådan situation.
i våras tog tilda körkort och till det hör att vi åkte väldigt mycket bil, till uppsala, ut i skogen och runt om i heby. detta var en tur runt om i heby och när vi kommer i närheten av sågen så ser vi att heby-ån är väldigt låg och inte mycket vatten i alls. Mycket betänktid fanns inte utan innan vi han veta ordet av så hade vi stannat bilen och gått ut. Jenny och jag gick ner till vattnet och mycket riktigt så var det inte mycket eller särskilt mycket så vi tänkte att det där kan vi hoppa över lätt.
Jag var inte lika säker som min vän jenny så jag lät henne hoppa först, för hon är längre än mig så om hon lyckades med marginal så skulle jag nog också klara det.
sagt och gjort så hoppase jenny och det var här som vi kom fram till en spännande slutsats...det var mycket mjuk lera på andra sidan = man sjunker ner.
Jenny våran vän satt nu fast i leran upp till knäna och ropade efter våran hjälp medans vi, på andra sidan, skrattade så mycket att det var svårt att stå. Jag lovar att om jag hade vart lite mer kissnödig hade det hänt en olycka. det var LÄNGE sedan jag skrattade så mycket. Hade till och med träningsvärk dagen efter...helt sjukt (<.<)
När hon väl lyckades komma upp var hennes vita skor inte så vita längre utan mer en nyans av svart brun och de var blöta.
Vi bestämde oss för att göra det tillsammans (jag och jenny) en gång till..varför??
Jo vi ville självkart ha det filmat, synd var det att vi inte filmade första gången för det hade värkligen varit guld, men silver får duga ibland i våra kretsar.
Så nu andra gången, båda två, samtidigt. 1..2..3 och så hoppade vi och av någon dum anledning så hoppade jag jämnfota och fastnar med båda benen i en rätt obekväm och svår vinkel. Jenny...redan förberedd på denna situation hoppade så att bara ena benet sjönk ner så hon kunde använa det andra till att komma upp. Men jag satt fast och oj så fast jag var. Men alla kidnappningar har sitt slut och jag kom loss med lite av vad jag tror var motvillig hjälp från Jenny.
sista delen i vårat lilla äventyr var att tänka på hur vi skulle bli rena igen innan vi åkte hem. Vi hade båda lera över hela benen och kallt var det. Vi kunde ju inte åka hem och försöka förklara för våra föräldrar att vi fick för oss att hoppa över heby-ån och därför är leriga.
Lösningen var näst intil genial på våran "bli ren plan" nackdelen var bara att vattnet som vi fick ta på som skulle få oss rena innan hemgång var så pass kallt att man domnade bort. Jag ger F*N på att det var minusgrader. Holy crap vad kallt det var...kunde inte känna mina tår på iaf en halvtimme.
Det var kallt, det var lerigt and another totally crazy thing ive done with my friends.
