~~o ~~0

"MEN!?!? var e min???..." men en svag aning av panik i rösten.
De få orden som får mina vänner och familj att sucka en "inte igen" suck.
Vare sig det är nycklar, plånböcker eller mobiltelefon, så missplaserar jag den HELA tiden. Dom e lixom aldrig där jag tror att jag har placerat dem förra gången jag hade dem. Som om det var små troll som flyttade mina saker varje gång jag tittare bort...det måste vara dom. (o.0) 

Men ibland så har jag osmakligt mycket otur. Ibland börjar man nästan undra om jag har "GUDs mobboffer" tatuerat i pannan på mig. Men det e väll kanske så att jag e en helt fullt utvecklad klant, som tänker på allt annat än vad hon borde tänka på. 
Ett smakprov på hur pass mycket otur jag har, eller klantighet jag besitter så har jag en historia om en telefon...jag köpte en sån en gång...ny och fin var han. Hade haft honom i liiite mindre än en vecka och solen lyste och alla var glada.
(Jag menar, vem e inte glad på ett sommalov?? för det var vad det var...sommarlov.)

Jag hade vart i köket hemma hos mamma, men av någon anledning var jag tvungen att gå till toaletten för att tvätta händerna. (VARFÖR STANNADE JAG INTE I KÖKET??*buhu*)
När jag väl var inne på toan och tvättade mina händer så ringer telefonen som var i min ficka....det var jobbets ringsignal. (kanske kände sig telefonen lika självmordsbenägen som jag gjorde när jag hörde den signalen)
Jag rev upp telefonen ur fickan och swooosh sa det då var den inte i min hand någe mer. I en panikslagen slow-motion såg jag hur min telefon flög upp i luften och landade två meter längre bort...i TOALETTEN!!!!!!  (T.T)
Under en knäpptyst millisekund står jag som stelfrusen vid handfatet blott en klippkand från galenskap, ögonen nära på att rulla bak i huvudet.
Men innan jag han tänka på så mycket annat så var handen redan efter den ner i toalettstolen (btw...den var ren) upp igen och av någon konstig anledning fick jag för mig att svara i den redan tysta telefonen. Bittert stirrade jag på den då jag inser att "den e nog död"...
ALLT e jobbets fel, det e det som jag intalar mig själv än idag. Om de inte hade ringt så hade inte jag näst intill kastat min mobil i toaletten.

I am just not ment to have expensive things...