En vårdag i heby...
Detta är ett "vad tänkte vi nu?" inslag.
Det är inte bara jag som är involverad i detta utan vid min sida stod även jenny och tilda. Ibland får vi för oss saker som vi inte riktigt kan komma fram till hur vi kom fram till att göra dem.
Detta är precis en sådan situation.
i våras tog tilda körkort och till det hör att vi åkte väldigt mycket bil, till uppsala, ut i skogen och runt om i heby. detta var en tur runt om i heby och när vi kommer i närheten av sågen så ser vi att heby-ån är väldigt låg och inte mycket vatten i alls. Mycket betänktid fanns inte utan innan vi han veta ordet av så hade vi stannat bilen och gått ut. Jenny och jag gick ner till vattnet och mycket riktigt så var det inte mycket eller särskilt mycket så vi tänkte att det där kan vi hoppa över lätt.
Jag var inte lika säker som min vän jenny så jag lät henne hoppa först, för hon är längre än mig så om hon lyckades med marginal så skulle jag nog också klara det.
sagt och gjort så hoppase jenny och det var här som vi kom fram till en spännande slutsats...det var mycket mjuk lera på andra sidan = man sjunker ner.
Jenny våran vän satt nu fast i leran upp till knäna och ropade efter våran hjälp medans vi, på andra sidan, skrattade så mycket att det var svårt att stå. Jag lovar att om jag hade vart lite mer kissnödig hade det hänt en olycka. det var LÄNGE sedan jag skrattade så mycket. Hade till och med träningsvärk dagen efter...helt sjukt (<.<)
När hon väl lyckades komma upp var hennes vita skor inte så vita längre utan mer en nyans av svart brun och de var blöta.
Vi bestämde oss för att göra det tillsammans (jag och jenny) en gång till..varför??
Jo vi ville självkart ha det filmat, synd var det att vi inte filmade första gången för det hade värkligen varit guld, men silver får duga ibland i våra kretsar.
Så nu andra gången, båda två, samtidigt. 1..2..3 och så hoppade vi och av någon dum anledning så hoppade jag jämnfota och fastnar med båda benen i en rätt obekväm och svår vinkel. Jenny...redan förberedd på denna situation hoppade så att bara ena benet sjönk ner så hon kunde använa det andra till att komma upp. Men jag satt fast och oj så fast jag var. Men alla kidnappningar har sitt slut och jag kom loss med lite av vad jag tror var motvillig hjälp från Jenny.
sista delen i vårat lilla äventyr var att tänka på hur vi skulle bli rena igen innan vi åkte hem. Vi hade båda lera över hela benen och kallt var det. Vi kunde ju inte åka hem och försöka förklara för våra föräldrar att vi fick för oss att hoppa över heby-ån och därför är leriga.
Lösningen var näst intil genial på våran "bli ren plan" nackdelen var bara att vattnet som vi fick ta på som skulle få oss rena innan hemgång var så pass kallt att man domnade bort. Jag ger F*N på att det var minusgrader. Holy crap vad kallt det var...kunde inte känna mina tår på iaf en halvtimme.
Det var kallt, det var lerigt and another totally crazy thing ive done with my friends.
Det är inte bara jag som är involverad i detta utan vid min sida stod även jenny och tilda. Ibland får vi för oss saker som vi inte riktigt kan komma fram till hur vi kom fram till att göra dem.
Detta är precis en sådan situation.
i våras tog tilda körkort och till det hör att vi åkte väldigt mycket bil, till uppsala, ut i skogen och runt om i heby. detta var en tur runt om i heby och när vi kommer i närheten av sågen så ser vi att heby-ån är väldigt låg och inte mycket vatten i alls. Mycket betänktid fanns inte utan innan vi han veta ordet av så hade vi stannat bilen och gått ut. Jenny och jag gick ner till vattnet och mycket riktigt så var det inte mycket eller särskilt mycket så vi tänkte att det där kan vi hoppa över lätt.
Jag var inte lika säker som min vän jenny så jag lät henne hoppa först, för hon är längre än mig så om hon lyckades med marginal så skulle jag nog också klara det.
sagt och gjort så hoppase jenny och det var här som vi kom fram till en spännande slutsats...det var mycket mjuk lera på andra sidan = man sjunker ner.
Jenny våran vän satt nu fast i leran upp till knäna och ropade efter våran hjälp medans vi, på andra sidan, skrattade så mycket att det var svårt att stå. Jag lovar att om jag hade vart lite mer kissnödig hade det hänt en olycka. det var LÄNGE sedan jag skrattade så mycket. Hade till och med träningsvärk dagen efter...helt sjukt (<.<)
När hon väl lyckades komma upp var hennes vita skor inte så vita längre utan mer en nyans av svart brun och de var blöta.
Vi bestämde oss för att göra det tillsammans (jag och jenny) en gång till..varför??
Jo vi ville självkart ha det filmat, synd var det att vi inte filmade första gången för det hade värkligen varit guld, men silver får duga ibland i våra kretsar.
Så nu andra gången, båda två, samtidigt. 1..2..3 och så hoppade vi och av någon dum anledning så hoppade jag jämnfota och fastnar med båda benen i en rätt obekväm och svår vinkel. Jenny...redan förberedd på denna situation hoppade så att bara ena benet sjönk ner så hon kunde använa det andra till att komma upp. Men jag satt fast och oj så fast jag var. Men alla kidnappningar har sitt slut och jag kom loss med lite av vad jag tror var motvillig hjälp från Jenny.
sista delen i vårat lilla äventyr var att tänka på hur vi skulle bli rena igen innan vi åkte hem. Vi hade båda lera över hela benen och kallt var det. Vi kunde ju inte åka hem och försöka förklara för våra föräldrar att vi fick för oss att hoppa över heby-ån och därför är leriga.
Lösningen var näst intil genial på våran "bli ren plan" nackdelen var bara att vattnet som vi fick ta på som skulle få oss rena innan hemgång var så pass kallt att man domnade bort. Jag ger F*N på att det var minusgrader. Holy crap vad kallt det var...kunde inte känna mina tår på iaf en halvtimme.
Det var kallt, det var lerigt and another totally crazy thing ive done with my friends.
Kommentarer
Postat av: jenny
Haha, det var en fin dag! förutom det enorma sveket! Vem bara skrattar åt sin panikslagne vän som håller på att drunkna i lera?... skamligt!
Trackback
