Borttappad..

Jag har en vän...låt oss kalla henne...Bea.
Låt oss även säga att hon kanske gick en sminkutbildning i Sthlm dit jag blev inbjuden för att bli sminkad och photad. Har vi nu alla en bild framför oss?

ok...bra....

Dagen innan sitter jag i telefonen med min vän och hon förklarar vägen till skolan.
Hon kunde inte möta mig så jag skulle alltså ta mig dit själv....HA!...we can see where this is going eh?
Jag ger av en nervöst skratt i luren på min vän och säger i en mycket skämtsam ton att detta kommer gå åt, vad många skulle kunna kalla "åt skogen".....själv utrycker jag mig "Helvete".
Min teroi som jag la fram i luren var att jag kommer hamna i kyldisken på ICA, gråtandes i fosterställning.
Hon skrattade och sa lugnt att det inte fanns ett ica i närheten så jag behövde inte oroa mig alls.

För att inte komma försent till hennes skola åkte jag till Odenplan (där jag skulle hoppa av tunnelbanan) lite tidigare... mycket tidigare. 2 timmar för att vara ganska exakt...(<.<)
Min plan var att komma dit tidigt hitta skolan och sedan döda tid tills jag skulle vara där...smart plan!
SÅ....jag börjar vandra för att leta reda på den gatan det skulle ligga på...jag går en bit...ingen gata hittad så jag går ju en bit till...Efter lite mer än en timmes vandrande och ringandes till min bror om jag verkligen kom ihåg rätt gata hade jag fortfarande inte hittat skolan....what to do?
Den måste ju vara här någonstans tänker jag lugnt medans jag går runt ett hörn och blir ståendes med hakan i marken och gråten i knäna och framför....ett ICA (T.T)
Svordomarna gick runt som en orkan i huvudet samtidigt som paniken sakta kom smygandes.
VARFÖR ETT ICA!?!??! WHY!?!??! WHERE THE PIIP AM I!?!??!?!

Ett, vad folk skulle kunna kalla sinnessjukt, fnitter fyllde kyldisken på ICA medans jag gick runt bland mejeriprodukterna tänkandes "vad va det jag sa..."

Vad gör man? ... jo...man gör det som man skulle gjort för ca en timme sen då man visste att man var lite vilse.
Man frågar efter vägen så klart.
Ca 10 minuter efter att jag hittat någon som visste vart vägen låg var jag vid skolan...med ungefär 5 minuter till godo...det är bra att man känner sig själv så bra att man ger sig tid att klanta till det lite.

 
Even though it was a fuck of a morning...i kinda like the outcome anyway^^


Kommentarer
Postat av: mamman

Ja å så var det verkligen. Ett gått skratt förlänger livet så nu blir jag nog minst 100 år...

2009-10-25 @ 19:39:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0