A Pain In The Neck...
Gröna Lund, ett ställe som ska bringa många roliga minnen för folk som kommer dig för att ha roligt.
Själv har jag vart där osmakligt många gånger och av någon lustig anledning har jag inte tröttnat heller.
En gång för ett och ett halft år sedan var jag där med Johanna, hennes syster och hennes kompis.
Allt var frid och fröjd tills vi vara klara med...om jag kommer ihåg rätt så första karusellen, då jag kände
en liten snärt i nacken. (That can never be good! >.<)
Under halvtimmen som kom efter karusellen escalerade den grymmaste nackspärren som jag skådat sen pappa fastnade på toaletten och inte kom därifrån. (det är en annan mycket roande historia...för mig iaf)
Helt plötsligt kunde jag inte ens höja armarna till 90grader och huvudet var som fastskruvat i ett städ.
Att äta blev ett äventyr då jag inte fick upp armen till munnen och om jag rörde mig det miiiinsta lilla åt fel håll blev smärtan så grotesk att jag tappade andran...så...vad gör gör man i en sådan situation?
En vanlig människa skulle nog ge upp det hela och vilja åka hem...eller iaf ta det jäävligt lugnt.
Men som vi kanske redan har kommit fram till vid det här laget är det inte många hjärnceller i det här huvudet som åker i rätt bana.
Alltså, Sara FORTSÄTTER med sitt stojande...inte lika villt som innan..but that is not the point. Hon åker allt som hon skulle göra om hon inte hade gjort...hit och dit som en oljad blixt. Spingandes, eller mer ett smärstamt joggande, jämnsides med sina jämlikar...7-åringarna.
Under en utav våra tusentals toalettpauser....Johanna är btw nominerad till att ha minst kissblåsa i sverige, så bestämmer jag mig att medans jag väntar på Johanna så ska jag kasta pil...
Ni alla vet hur man gör?
Man höjer armen (anledning ett till varför jag inte borde göra det)
Man kastar iväg en pil med en lite snärt med armen. (anleding två till varför detta var en idiotisk idé)
Allt var frid och fröjd tills det att pilen lämnade handen skjöts iväg och jag inser att- "GNAAAARRRGH!! THE AWSOMEST PAIN EVER!!"
Med ett kritvitt ansikte tappar jag andan. Armen nästintill förlamad och ögonen på väg tillbaka in i huvudet måste jag ta tag i pilståndet för att inte ramla ihop...damen som gav mig pilarna tittar konstigt på mig så jag ställer mig upp snabbt och låtsas som ingenting (yes its true)
Men min onda circel av idioti avslutas inte där, en normal människa skulle nämligen lämna de två pilarna som var kvar och inse att det inte är någon mening att kasta dem.
MEN!!!!! Inte jag....utan envishetens personifierade person (a.k.a jag) bestämmer sig för att jag ska fy satan kunna kasta de andra två också. Det kan ju inte göra SÅ ont..jag e ju förberedd nu.
Men HAHAHAHAHAHAHA så jävla fel jag hade, samma procedur som första repederades både andra och tredje gången.
Damen i ståndet kollade på mig som om jag led av något mentalt...och det gör jag väll antar jag (<.<)
När jag har kastat pilarna skyndar jag mig snabbt därifrån i hopp om att ha lite utav min stolthet kvar.
Dagen slutar med en massa konstiga bilder (bilden högst up med pommesen i näsan är därifrån) och jag måste få hjälp med att komma ur bilen. Jag kan inte heller ta av mig kläderna eller sätta på mig nattlinnet...mamma blev min personliga assistent...dagen efter åker sara till jobbet i samma tillstånd och är härmed nominerad till sveriges störta mashokist.
"without a will to live and a sense of humor i'd be long dead..."
En Handig Matlåda
b/ but some men are longer than others
a/ Have your mother been telling you stories about me again....
- Gissa film..(^.^)
På senare dar, alltså sen jag flyttade in i min systers lägenhet, så har jag verkligen gjort mig förtjänt av namnet nattuggla. Att gå och lägga sig innan klockan 4 på morgonen är som att be en rullstolsbunden att vinna en tävling i 100 meter häck...that just wont happen.
Därför är det ganska skönt att jag får jobba natt, det passa HELT och håller in på mitt liv...men det är många andra saker som gör att det är värt att jobba natt:
OB-förstås, även om det inte är jättemycket så är det iaf mat för en dag.
Man får träffa många intressanta människor...fast många gånger är kanske inte det en bra sak (<.<)
Men det som gör det aboslut värt att jobba är de konstiga samtalsämnerna som kommer fram under den lilla perioden som det är lugnt...99% av gångerna är det på grund av att jag får en konstig tankegång= jag säger det högt=samtalet är igång.
Idag...inatt så hände det igen. George min kära vän höll på att byta oljan till fritöserna. När de väl är uppfyllda och varma igen så är oljan alldeles genomskinlig.
Det är då den lilla rösten i huvudet kommer fram och säger att jag borde stoppa ner handen i den 180 gradiga oljan.
That would be incredebly stupid and would burn like a million bumblebees..
Jag frågade George och inta han också kände suget av att stoppa ner handen där....det gjorde han inte.
Inte heller Rukia, David eller Jaquline kände samma sak...why only me???
Men tankegången slutade inte riktigt där, under mycket förundrade miner av mina arbetskamrater, över att jag kommer på nått så dyligt börjar jag spinna vidare i mina oljeplaner.
Om jag skulle ta och stoppa ner armen i oljan, låta den friteras...(AJ!!!!!!) och sen utifall jag skulle komma bort i öknen eller kanske bli strandsatt på en ö...så har jag iaf en friterad arm att äta på. Eller kanske jag blir hungrig på tåget...Tadaaaa! då är armen där. Ge bort ett lillfinger till en hemlös.
Men då kommer frågan fram...
HUR länge ska man fritera den?? (<.<)
Det tar ca 3 min för pommes att friteras klart, ca 5 min på chicken och ca 7 minuter på paj...men en arm?..hmm...
Rukia, som var den enda som gissade, gissade på 10 minuter...men jag vet inte riktigt om jag håller med. Det skulle ta mycket längre tid tror jag att helfritera en arm...iaf 20 minuter skulle jag kunna tro.
Vem kan man fråga för att få svar på det? Hjärnkontoret? Eller det där nummret de gör reklam för på tv nu...som kan svara på alla frågor. Undrar om de kan svara på det, visserligen måste det variera från arm till arm...men på ett ungefär.
Thats an awnser i will never get...or get scared if i knew someone who knew..why does he know?? (o.0)
Ormen I Huvudet.
ALLA har någon liten tvångstanke, det e vad jag vet. Om NÅGON kan säga att de inte har det...så har de fel.
Alla har iallafall en sak som de bara måste göra vare sig det e medvetet eller inte.
Dock på senare tid har jag upptäckt att jag har ganska många saker som jag bara MÅSTE göra...
Därför jag har bestämt mig för att göra en intressant liten lista. So here it goes...
1. Registreringsnummer: Ja, ni vet...de där tre bokstäverna i registreringsnummret. Jag ska så fort som möjligt komma på ett ord som innehåller de tre bokstäverna och de ska vara i den ording som de står. Detta måste jag göra innan jag ser en ny registreringsskylt. (bokstäver som QXZ räknar jag oftast bort) När jag inte tänker på det så är det inga problem, men när jag väl börjat så är det ett jävla pain in the ass att sluta och parkeringar kan vara rena rama självmordet (<.<)
2. Bada ensam: Jag har en ENORM rädsla för hajar, vilket gör att jag inte kan vara ensam i en sjö.
ex: om jag och en kompis badar och den kommer upp först ur vattnet. (jag är ensam) så försöker jag att vara cool och simma lugnt till bryggan men inombords drabbas jag av panik. Svårt att andas, krampaktigt simmande och sakta sjunkande...men ett stencoolt ansikte. För gud förbjude att någon faktiskt skulle se att jag e rädd för att simma ensam i en insjö. NEVER!
3. Rösten: Ni måste känna igen er här. Det lilla rösten i huvudet som säger åt en att "det här MÅSTE du bara göra"
Saker som att:
Smaka på konstiga saker, där bland annat oljefärg och konstiga matblandningar.
Röra vid saker, där bland annat andra personer och geggiga/geleiga saker.
Leka i lekparker (men VEM gör inte det huh?)
Man försöker hålla den lilla rösten i styr men ibland så e han som ormen i eden...a clever mother fucker.
4. Symetri: De flesta saker MÅSTE vara symetriskt annars går en propp i skallen på mig. Jag kan inte bara baka tre st utan då får de fy sjutton vara 2,4 eller så får det hellst vara. En sak som jag gör på jobbet är att lägga alla ostarna på cheeseburgarna ideniskt. De ska inte luta åt nått håll, utan ligga i snygga symetriska rader innan jag plockar kötten.
5. Sång: Jag har två sånger som går i huvudet på mig på jobbet.
En är att jag alltid sjunger "blinka lilla stjärna" i huvudet (såklart!) när jag lägger på andra osten på QP...
Den andra är när vi har sunde solero så får jag runt och tänker på Anna Books låt "Samba sambrero". Fast jag ersätter det med sunde solero...detta kan vi tacka Frida för....det e hennes fel. (skönt att kunna skylla nått på nån iaf ^^ )
6: Dörren: Varje gång jag låser en dörr så måste jag tänka - "Nu låser jag dörren" innan jag går. Annars måste jag gå tillbaka och kolla att den e låst igen. Kan säga att det e så in-i-helvete jobbigt när man har brottom till bussen.
7. Tänderna: När jag bortar tänderna räknar jag alltid så att jag borstar lika mycket i varje "område" som jag har så fint delat upp det i. Vilket gör att hela "nu ska jag gå och lägga mig" proceduren kan vara en aning långdragen och uppskattas inte utav de som behöver kissa.
8: På film: Jag brukar gå runt och leka "the true man show" i huvudet. Eller att mitt liv var en film och från vilket håll skulle den här scenen i mitt liv filmas från...typ...lite svårt att förklara hela tankegången. Detta kan dock leda till viss paranoia när jag tillexempel duschar...(<.<)
And that is all the little son-of-a-biatch-monsters that i have in my head...that i can think of...
Där De Inte Ska Vara...
"MEN!?!? var e min???..." men en svag aning av panik i rösten.
De få orden som får mina vänner och familj att sucka en "inte igen" suck.
Vare sig det är nycklar, plånböcker eller mobiltelefon, så missplaserar jag den HELA tiden. Dom e lixom aldrig där jag tror att jag har placerat dem förra gången jag hade dem. Som om det var små troll som flyttade mina saker varje gång jag tittare bort...det måste vara dom. (o.0)
Men ibland så har jag osmakligt mycket otur. Ibland börjar man nästan undra om jag har "GUDs mobboffer" tatuerat i pannan på mig. Men det e väll kanske så att jag e en helt fullt utvecklad klant, som tänker på allt annat än vad hon borde tänka på.
Ett smakprov på hur pass mycket otur jag har, eller klantighet jag besitter så har jag en historia om en telefon...jag köpte en sån en gång...ny och fin var han. Hade haft honom i liiite mindre än en vecka och solen lyste och alla var glada.
(Jag menar, vem e inte glad på ett sommalov?? för det var vad det var...sommarlov.)
Jag hade vart i köket hemma hos mamma, men av någon anledning var jag tvungen att gå till toaletten för att tvätta händerna. (VARFÖR STANNADE JAG INTE I KÖKET??*buhu*)
När jag väl var inne på toan och tvättade mina händer så ringer telefonen som var i min ficka....det var jobbets ringsignal. (kanske kände sig telefonen lika självmordsbenägen som jag gjorde när jag hörde den signalen)
Jag rev upp telefonen ur fickan och swooosh sa det då var den inte i min hand någe mer. I en panikslagen slow-motion såg jag hur min telefon flög upp i luften och landade två meter längre bort...i TOALETTEN!!!!!! (T.T)
Under en knäpptyst millisekund står jag som stelfrusen vid handfatet blott en klippkand från galenskap, ögonen nära på att rulla bak i huvudet.
Men innan jag han tänka på så mycket annat så var handen redan efter den ner i toalettstolen (btw...den var ren) upp igen och av någon konstig anledning fick jag för mig att svara i den redan tysta telefonen. Bittert stirrade jag på den då jag inser att "den e nog död"...
ALLT e jobbets fel, det e det som jag intalar mig själv än idag. Om de inte hade ringt så hade inte jag näst intill kastat min mobil i toaletten.
I am just not ment to have expensive things...
En Smula Galen...
So..? where are the men in the white coats?? i´m just waiti´n for them to get me, cause apparantly im insane...or i think i must be, since its nothing wrong with me. Nothing is wrong with me but im still in an awsome lot of pain...
Ja mina vänner enligt ALLA läkare som jag har träffat är jag frisk, som en nötkärna, INGEN är så frisk som jag.
Så chansen att jag är galen, eller håller på att bli galen, ökar konstant för var medvetandes minut som går.
Desperat klängandes vid logiskt och potitivt tänkande hänger jag på en klippa av galenskap.
Är det så att jag går runt med en inbillning? Har allt piller-ätande varit förgäves eftersom att allt sitter i huvudet på mig? Försöker jag skaka fram lite medlidande av mina kamrater och familj? Är jag så pass beroende av uppmärksamhet att jag har lyckats lura mig själv att jag har ont? frågorna snurrar i huvudet som en tombola...om och om och om igen...
...I think im seriously going insane...(o.0)
Min Verklighet...(?)
Jag står där ett tag, kollar på menyerna, går bakom disken för att kolla lite..ingen reaktion från de som jobbar där.
Går tillbaka framför disken:
"Jag vill ha en frensh-hotdog...UTAN senap...grillad tack"
"ok"..svarade killen på andra sidan och började ordna omkring.
Jag får den..men det är senap i den..
"MEN! jag ville ha utan denna har endast senap"
"Oj förlåt..jag ska fixa en ny"
Han fixar en ny flera gånger men det blir bara fel hela tiden, och jag som hade brottom!!
Johanna står och väntar vid dörren, hon trampar fram och tillbaka...fot till fot.
"Bussen går snart" säger hon...
Jag håller på att ge upp hoppet men tillslut fick jag min mat rätt...skitställe...men snygg kille så det e lite ok. (^.^)
Johanna och jag skyndar oss till bussen och hinner precis på den gröna på väg mot jobbet.
Det är första gången jag ska jobba, men jag har varit anställd i flera månader...undrar vad jag ska göra på sibylla egentligen. Det var min vän tilda som fixade in mig där.
Det är en liten byggnad bredvid själva resturangen som jag ska jobba, sitter framför tv..väntar på något att göra...runt om i byggnaden firas det jul...en dam ber mig komma och hjälpa henne så jag går till köket.
"Kan du ta bort alla skrynklor på väggen?"
Jag tittar upp på väggen och ser att de har satt fast skrynkliga röda servetter över hela väggarna...och dessa ska jag få raka med min dammsugare..men jag får inte dammsuga för hårt...då går det sönder.
Damen går tillbaka till sin andra syssla som är att fritera frukt i diskhon..
Johanna är borta...
kl 10:14 ringer det riktiga jobbet och väcker mig från mitt drömmande....
En Dag Av Små Dumheter.
Dag: Tisdag
Datum: 16/12
Tid: 09:52
....Sara, mot all sin vilja, slår upp ögonen...mycket långsamt.
"Det här SKA bli en bra dag" intalar hon sig själv medans hon klär på sig arbetskläderna,
går in i köket,
öppnar kylskåpet....Juicen är slut...
En djup sorgen suck avges från botten av hennes allra mörkaste innre (diverse färskvarar i kylskåpet bestämmer sig för att hålla sig undan den råa sucken, i hopp om att få leva lite till..). För som vi alla vet så älskar sara juice.
Knäckebrö och vatten till frukost....frestande. (<.<)
Tid: 10:28
Sara har, förstås mot sin egna vilja, hoppat på bussen på väg till jobbet.
"Nej...det här SKA verkligen bli en bra dag"...intalar hon sig själv och klär på sig ett leende på läpparna.
Tid: 11:00
Sara, inte helt emot, stämplar in sig.
"ALLT kommer att gå fin fint" intalar hon sig själv medans hon klär på sig förklädet för att ställa sig i köket.
Tid: 14:33
Sara, något mätt och belåte n, stämplar in efter sin första halvtimmes-rast.
"Ja, det här känns bra.." säger hon till sig själv medans hon förbereder sig för att byta av Jonas i kassan.
MEN...det hinner inte gå många minuter innan oturs tåget anländer.
Sara har fått en gäst..gästen vill ha fanta...sara skaffa gärsten fanta. Fast kanske inte lika smidigt som alla andra gånger man hämtar en fanta
Sara tog en liten skopa is, ställde muggen under fantan...tryckte på knappen och fantan börjar rinna...och skvätta. Var av att en liiiiiiten liten skvätt hamnar i saras ÖGA!!!!!!! HOLY MOTHER OF EVERY PEPPER IN HELL THAT HURT!
Innan hon ens han blinka kom den lilla skvätten rusandes mot ögat och la sig som en liten kolsyrad bubblande hinna över halva ögat. AjAj (T.T)
Dagen forsätter i samma elände efter det:
Sara går in med axeln i glassmaskinens handtag...PAIN I TELL YOU!
Sara bränner sig på kaffet....Yeah...that hurt to!
Sara bränner sig på transportskåpet....not once but THREE TIMES!!
Och för att toppa av denna underbara eftermiddag så passar sara på att slå sig själv i huvudet med ett saltkar så att hon får en bula med tillhörande huvudvärk... WHY THE HELL!!!?? HOW DID I DO THAT!???
Its gonna be an urly night fore sara today...(T.T)
Att Vara Eller Att Icke Vara..Det E Frågan.
Återfödelse, en riktigt intressant grej att tänka på...OM jag skulle återfödas skulle jag då:
1: Komma ihåg mitt liv som jag hade innan?
2: Isånna fall, hade jag inget liv innan det livet jag hade innan?
Vi pratade lite om det är på jobbet när det inte fanns så mkt mer att göra än att dra dåliga skämt och diskutera filosofiskt om livet efter detta.
Vad vi kom fram till var mest vad vi INTE ville bli återfödda som, tex:
1: En pommes-station - Att leva ett liv konstant varm och kladdig kändes inte så frestande.(<.<)
2: En toalettstol - det säger sig självt. Vilket "skit" liv...Haha! (>.<)
3:...och diverse andra saker som handlade om bajs..(jag menar..andras avföring) (^.^)
4: Sista punkten..inprincip alla insekter - To many legs would creep me out. Och om jag kom ihåg mitt förra liv skulle jag hata mig själv som tvestjärt (T.T) eller nått annat. Då skulle jag lägga mig framför en sko på en gång.
Det e lätt att komma på saker man INTE vill vara..men vad skulle man VILJA vara, de e frågan. Vi kom fram till att en:
Lampa - skulle kunna vara rätt coolt att vara om man fick hänga på ett bra ställe.
Sen om man skulle vara nått levande så skulle det nog få vara en:
Örn- man kan flyga, man e stark och om man bor på rätt ställe blir man väl omhändetagen..hehe
Men jag kom tänkta på en sak, om jag återföds till en maskin, blir jag då den som helhet eller kanske bara en mutter? en omformad råvara? Skulle jag vara hela öresundsbron eller skulle jag bara bli en utav alla miljontals bultar? Jag hade nog helst velat bli en bult, då kan jag prata med alla andra bultar runt om kring. Det skulle bli så ensamt att bli en bro. Ingen av samma art som jag kan snacka med.
Kanske skulle man kunna skicka flaskpost till närmsta bro i Danmark eller en brevduva till bron i kalmassund? Brevväxla med den röda bron i L.A kanske skulle vara nått...:
"Hello, I äm a bro från sweden/danmark, Take it som du vill....how många bults do you häve? I have not räknat mina yet.
Please skriv back // Öresundsbron"
Wouldnt that be sometin? (^.^)
växeln, hallå hallå??
Dag: Onsdag
Datum: 26/11-08
Tid: 13:37
Listen carrrefully cause i will only say this once...this is the day,date and time i took my driverslicense...
Lyckan som fyllde kroppen efter att hon hade sagt att jag klarade mig var utom denna värld. MEN...det är inte det som det ska handla om nu. Utan den lilla händelsen efter att jag fått min lapp som ska vara centum för denna historia.
För att inte jag skulle bli störd under min uppkörning så stängde jag av min mobiltelefon...
(WHY!? oh WHY DID I DO THAT???)
När jag senare slår på mobiltelefonen så inser jag:
(Säger högt)-DAMN, jag har pin-kod på den här saken...
(Tänker) - Med det e lurre, jag kommer ihåg den..låt mig se..hm..1..2..3..4..klar
(Säger högt) - WHAT!??!?!
(Tänker) - satan..äh..jag måste tryckt fel någon stans..igen..1..2..3..4..klar
(Säger högt) - Men vad i hela ********??
(Tänker) - jahapp...ett försök kvar, vad ska vi ta...1..1..1..1..klar
(Säger högt) - Helvete!!..(>.<)...men...hahahaha...åh vad ironiskt.
(Tänker) - NOOOOOOOOOOOO ditt ***PIIP**PIIP* och sen ska jag*PIIIP**PIIP*** JAG FÖRBANNAR MIG SJÄLV OCH MIN DUMHET...
Dagen efter bestämmer jag ig för att jag kanske måste lösa problemet...alltså, sara ska ringa till Tele2...
(Tänker)- så...vad var det för nr nu..hm...020...23 23 23..så var det nog...(trycker på ringknapp på den telefon som jag så snällt fått lånat.)
Det ringer och det svaras ganska omgående i telefonen på andra sidan vilket jag själv tyckte var rätt konstigt...ingen telefonkö?? mitt på dagen..vardag..??...konstigt...
(Telefonist) - Länsförsäkringar....
(Jag) - va? nej....men...va??..läns..jaha...ojdå..hrm...Tele2 var det visst jag skulle komma till..eller..jo så var det...jag..jag har kommit fel. (0.o)
(Telefonist) - ja det har du nog, Nummret dit är 020-0232323.
(Jag) - jaha..tack så mycket då..
Sara lägger på luren för att ringa RÄTT nummer...
(Tänker) - håhåhå...ja det där var lite lätt pinsamt, men nu har jag iaf rätt nummer...(Or do I?)
Självklart hamnar jag i telefonkö...och där fick jag en känsla att jag hade kommit rätt...efter minuters väntetid så hörde jag äntligen.
(Telefonist) - ..(något ohörbart)...**Namn*** ***Namn***
(Jag) - Tjenare **namn** det är Sara här, jo det är så här att jag har råkat puk-kodslåsa min mobiltelefon.
Sen drar hela proceduren igång om nummer och sånt...sedan säger hon..
(Telefonist) - vilket företag e du skriven på??...
(Jag) - ööhhh..företag?? hur menar du nu?? vart jag köpte mobiltelefonen menar du?...The Phonehouse
(Telefonist) - Alltså nej, detta är nummret för företag..inte privatpersoner.
(Tänker) - Jamen va i hela fridens heliga rosor!(>.<)
(Jag) - Men..men...jaha....hur...vilket nummer..
(Telefonist) - Nummret är 0200 252525...men det är lugn jag kopplar dig dit så slipper du stå i kö.
(Jag) - TACK!!!
Efter att ha blivigt kopplad till det andra nummret och jag har gett ut en massa konstig information som bara jag kan svara på så lyckas jag ÄNTLIGEN få min puk-kod...jag tackar och bockar, lägger på luren och går för att slå in koden..
(Tänker) woho! nu är det äntligen över!...då ska jag bara slå inte denna kod..*********
(FEL FÖRSÖK IGEN)
(Tänker) WHAT?????? aja...det är ganska många siffror jag måste slagit fel..*********
(FEL FÖSÖK IGEN)
(Tänker) - Hahahahahaha du måste ju för i satan SKÄMTA med mig!!
Men NEJ, Det ska ni veta att det gjorde den inte...utan det VAR fel puk-kod jag fått...
så jag är alltså tvungen att ringa till Tele2 IGEN varav att jag hamnar på FEL avdelning IGEN!!!!!!!!!!
Inte samma som förra utan en annan...
OH MY LORD...I WONDER HOW I PUT UP WITH MYSELF...
(Ber om ursäkt att inlägget blev lite långt (<.<) )
Med tummen i hålet.
Jag vill börja detta inlägg med att säga att ketchup är bra i rätt mängder, allt för mycket kan framkalla känslor som: desperation och en lätt känsla av förvirring.
För en person som jag som sällan tänker två ggr innan man gör nått händer det ofta olyckor..denna vecka var precis som alla andra fylld av konstiga saker och filmjölk på kläderna. (<.<)
Det var en tidig morgon...Empan och jag öppnade resturangen, jag i kök, hon i kassa. Allt gick som det brukade..lugt och skönt...lite för lugt så jag hade inte så mkt att göra. Jag bestämde mig för att ta bort all intorkad ketchup runt ketchup-pumpen. Det tog inte allt för lång tid innan stället var skinande rent och jag var mycket nöjd med mitt arbete.(^^)
Det tog inte heller lång tid..för att vara exakt så tog det 2 sekunder..innan min lycka var tillintetgjord.
Jag skulle nämligen vara så pass duktig att jag även skulle fylla på pumpen också...vilket man gör genom att lägga i en 3,5 kilos ketchup påse i en behållare och sätta fast pumpen i påsen...problemet med våran pump e att den inte är riktigt hel..det tar lite tid att sätta fast den vilket gjorde att jag hamnade i en rätt intressan situation då det kom en massa folk. Jag gjorde ett snabbt försök men konstaterade att det inte funkade och gav upp proceduren.
MYCKET DUMT GJORT!!!
Det som innebär med att jag ger upp är att jag släpper munstycket som ska fästas i påsen = munstycket åker ut = det gör även ketchup.
I nästen ett paralyserat tillstånd ser jag hur mitt rena kök förvandlas till ett nerkladdat ketchupharlem.
Likblek i ansiktet av åsynen av all ketchup som sprutade ut ur påsen som en fontän tänker jag febrilt på en lösning för att få det att sluta, och helt plötslig som från ingenstans kom jag på den "geniala" ideén att:
"varför inte stoppa in TUMMEN i hålet, det måste ju funka"
FEEEEEEEEEEEL!!
Felet med den lösningen på problemet var att det födde ett större problem. Nu satt jag FAST med tummen i en ketchup-påse i väggen. (<.<)
Alltså..det vi har här är:
En resturang full av gäster, mycket som blir beställ, ett kök dränkt i ketchup och den som ska göra all mat sitter fast med tummen i hålet....that is a good enuff story for Hollywood eh??
En vårdag i heby...
Det är inte bara jag som är involverad i detta utan vid min sida stod även jenny och tilda. Ibland får vi för oss saker som vi inte riktigt kan komma fram till hur vi kom fram till att göra dem.
Detta är precis en sådan situation.
i våras tog tilda körkort och till det hör att vi åkte väldigt mycket bil, till uppsala, ut i skogen och runt om i heby. detta var en tur runt om i heby och när vi kommer i närheten av sågen så ser vi att heby-ån är väldigt låg och inte mycket vatten i alls. Mycket betänktid fanns inte utan innan vi han veta ordet av så hade vi stannat bilen och gått ut. Jenny och jag gick ner till vattnet och mycket riktigt så var det inte mycket eller särskilt mycket så vi tänkte att det där kan vi hoppa över lätt.
Jag var inte lika säker som min vän jenny så jag lät henne hoppa först, för hon är längre än mig så om hon lyckades med marginal så skulle jag nog också klara det.
sagt och gjort så hoppase jenny och det var här som vi kom fram till en spännande slutsats...det var mycket mjuk lera på andra sidan = man sjunker ner.
Jenny våran vän satt nu fast i leran upp till knäna och ropade efter våran hjälp medans vi, på andra sidan, skrattade så mycket att det var svårt att stå. Jag lovar att om jag hade vart lite mer kissnödig hade det hänt en olycka. det var LÄNGE sedan jag skrattade så mycket. Hade till och med träningsvärk dagen efter...helt sjukt (<.<)
När hon väl lyckades komma upp var hennes vita skor inte så vita längre utan mer en nyans av svart brun och de var blöta.
Vi bestämde oss för att göra det tillsammans (jag och jenny) en gång till..varför??
Jo vi ville självkart ha det filmat, synd var det att vi inte filmade första gången för det hade värkligen varit guld, men silver får duga ibland i våra kretsar.
Så nu andra gången, båda två, samtidigt. 1..2..3 och så hoppade vi och av någon dum anledning så hoppade jag jämnfota och fastnar med båda benen i en rätt obekväm och svår vinkel. Jenny...redan förberedd på denna situation hoppade så att bara ena benet sjönk ner så hon kunde använa det andra till att komma upp. Men jag satt fast och oj så fast jag var. Men alla kidnappningar har sitt slut och jag kom loss med lite av vad jag tror var motvillig hjälp från Jenny.
sista delen i vårat lilla äventyr var att tänka på hur vi skulle bli rena igen innan vi åkte hem. Vi hade båda lera över hela benen och kallt var det. Vi kunde ju inte åka hem och försöka förklara för våra föräldrar att vi fick för oss att hoppa över heby-ån och därför är leriga.
Lösningen var näst intil genial på våran "bli ren plan" nackdelen var bara att vattnet som vi fick ta på som skulle få oss rena innan hemgång var så pass kallt att man domnade bort. Jag ger F*N på att det var minusgrader. Holy crap vad kallt det var...kunde inte känna mina tår på iaf en halvtimme.
Det var kallt, det var lerigt and another totally crazy thing ive done with my friends.
Drömmar i kina.
Jag sitter i en skåpbil och ser på hur min kompis går fram och tillbaka ur en affär med kartonger utan att fråga så vet jag vad det är i dom. Pengar...MASSOR av pengar. Ja, han håller på att råna affären och jag sitter i flyktbilen och inte gör så mkt alls faktiskt. När polisen kommer så är det inte att vi åker där ifrån utan vi stannar kvar och när de frågar.
-"vad försigår här då?"
så svarar vi nonchalant att vi håller på att råna affären. (^^)
Inte mkt mer action än så men polisen lyckas övertyga oss om att iaf lämna tillbaka lite utav det vi tagit och så kör vi vidare. Med sidodörren öppen säger jag till chaffören att jag ska hoppa på en bil som kör bredvid oss med ett hål i taket. Men jag hinner inte det för helt plötsligt så sitter jag i en buss i kina med gruppen jag var med i våras.
Vi är på en marknad och det är här som det skumma i drömmen börjar på riktigt.
vi går runt och tittar och de första stånden har en massor utav frukt blandannat "frukost mandariner" som gick att hyvla och cocos i klasar.
Den som står och säljer frukten är en svensk...
På andra sidan ståndet finn Lichi och det var det jag letade efter, men försäljaren avrådde mig från att köpa dem, de var gamla. Men jag ville ha dem ändå, fast jag köpte bara två st. Försäljaren sa att det kostade en HEL...
(Och det är här det ballar ut totalt) (<.<)
-"Okej".. säger jag och gräver i fickan och tar fram en skalad vindruva och ger henne.
Hon tar den stoppar den i en micro och kollar på den, kollar på mig och säger...-"det saknas fem." Jag börjar rota i fickan igen och ger henne en 50-krona.
Jag får tillbaka mina pengar och går vidare till ett musikstånd där även han är svensk??? va???
När jag kollar runt så har alla stånd en svensk och en kines. Mannen i ståndet börjar spela på en flöjt och säger att han ska starta ett eget band som skulle heta nått på latin.
Och här vaknar jag kl 14:00 och tänker att jag är sugen på pannkakor.. (^^)
ett HETT tips..
Kl...alldeles för tidigt, på min lediga dag, i går så ringde min mobil och jag svarade (duh!) mycket dumt...det var självklart jobbet som ringde och undrade om jag kunde jobba under lunchen, jag menar..vilken annan skulle ringa kl...tidigt på morgonen <.<
Med deras otroliga övertalningsförmåga och det faktum att jag fortfarande halvsov gjorde att jag svarade ja...mycket dumt gjort...
Väl på jobbet skulle jag byta om då nästa lilla incedent inträffade, jag blev enormt chockad när jag tog av mig min tröja och inser att jag har glömt att sätta på mig någon BH...WHAT!?!??! VEM glömmer nått sånt?? vem??...
(detta har dock hänt en gång förut då jag råkade gå till skolan utan att sätta på mig min kjol...jag är glad att jag hade en kappa så att det inte syntes >.<)
Redan i detta skede kände jag att jag borde kräla mig hemmåt, jag borde egentligen inte lämnat sängen överhuvud taget..mycket dumt gjort.
Jobbpasset fortsatte i sin misär av att tappa burgare på golvet och få jobbiga gäster men kronan på verket var att bara en halvtimme innan jag slutade så nådde jag piken av min idioti. Vi ångar vårat bröd till fisken och det var en fisk beställd så sagt och gjort så stoppade jag in brödet i steamern och satte på tiden med bara en två sekunder kvar tänker jag:
"Vad skulle hända om jag lyfter på handtaget såhär??"
I CURSE MY STUPIDITY! självklart väller det ut ånga och jag bränner mig...förstå mig sen när jag går till kontoret för att få salva och måste förklara att jag har lyckats steama mig själv(T.T)
What in the world was i thinking weaking up that day...
Klara, färdiga... BLOGGA!!
Ja nu är jag oxå här som en annan svensson!
och vad gör jag här, folk (som själva inte har blogg) har suckat mig i ansiktet och bara..."jaha..du med."
MAHAHAHAHAHA! JODÅ! jag med är här med mitt tangentbord redo för att blogga, precis som alla andra fast det blir lite annrolunda än vad de tror att jag ska skriva. Jag tänkter inte vara en sån där tråkig person som inte skriver en enda vettig grej som inte tillför världen nått annat en att skapa ett billigare sätt att somna på än sömnpiller. Jag kommer kanske inte skiva något så fantastiskt jag heller och ni kommer nog mycket möjligt kunna leva vidare utan att fortsätta läsa..men jag kommer iaf inte heller skriva om vad jag åt till frukost (om det förstås var fruktansvärt intressant och konstig) eller vad jag tittat på för film (om det förstås inte är, precis som det första alternativet, värt att nämna)
Det jag KOMMER att skriva om är:
Nr1: Konstiga saker som jag drömt om.
Nr2: Konstiga saker som jag tänkt
Nr3: Konstiga saker som jag gjort.
Om det inte bringar fram ett WTF!? , MY GOD! WHY!? eller ett "Hur tänkte du nu?"så kommer det troligtvis inte heller hamna med i bloggen....so..whats going on in the mindofsara? who bloody know's...
